La Lanterna, Perth
Hur fick jag jobbet?
Två/tre timmar efter jag hade anlänt med tåg till denna lilla stad går jag runt hungrig och letar efter något lätt att äta. Jag är inte på humör för att gå på restaurang, så när jag hittar Turkish Kebab & Pizza House går jag in och beställer en fish n chips. En man, ensam bakom disken; jag är ensam kund. Han frågar var jag kommer ifrån och blir glad när jag berättar att jag är svensk. Han gillar Sverige, har syskon där och har själv spenderat tid där. Jag får £1 rabatt för jag är svensk. WIN. Jag berättar att jag letar efter jobb och innan jag förstår vad som händer har han ringt till sin kompis som äger en restaurang. "När du har ätit klart går vi tillsammans dit och pratar med honom." Utan någon slags förberedelse (kanske för det bästa) möter jag denna man, Shira, och berättar min historia. "Kom hit imorgon och provjobba." Var jag nervös? Ja. Sov jag mycket den natten? Nej.
Restaurangen
Namnet på restaurangen jag jobbade på heter La Lanterna och är en italiensk restaurang. Den består av ett stort rum med 17 st tvåmannabord, 1 st för tre, 1 st för fyra/fem och ett stort bord för åtta personer. Sedan finns det ytterligare ett rum med fem bord, 4 st för fyra/fem och 1 st för åtta. Där har jag gått fram och tillbaka mellan borden och baren och frågat "Can I get you anything to drink?", skrivit ordern på ett liten papperslapp som jag lämnade på baren och sa/ropade "Check on!"
Allt i restaurangen diskas för hand. Grytor, stekpannor, tallrikar, bestick. När jag pratade med ägaren, Shira, första gången sa jag att jag kunde erbjuda mig att diska om det skulle behövas. Detta gjorde jag totalt fyra gånger, men det var tillräckligt. Tunga tallrikar, grytor och stekpannor kombinerat med en låg diskbänk och givetvis en ännu lägre diskho känns något fruktanskvärt i kroppen främst ryggen, efter fem/sex timmar. Men det var trots allt intressant att få se hur det går till i köket på en restaurang. Hur maten förbereds, tillagas. Hur fel det kan bli när man läser ordern lite slarvigt och hur lätt det kan vara att glömma en klick vitlökssås till förrätten.
I baren finns en liten diskmaskin för glas och kaffekoppar, men den är givetvis sönder. Personen bakom baren har inte bara ansvaret att fixa all dricka och dessert, nu ska hen även diska allt för hand i en minimal diskho, in under barndisken så ryggen befinner sig i en väldigt krokig position. Som om det inte var nog tog varmvattnet slut och trycket för (det iskalla) kallvattnet blev allt mindre. Detta var helt klart the downside av att jobba i baren, annars trivdes jag väldigt bra där.
Personerna
Alla jag jobbade med var verkligen jättesnälla; tog tid till att svara på frågor och visa hur saker och ting skulle göras. Jag var öppen med att jag aldrig jobbat på restaurang tidigare, men ville visa att jag var seriös med att lära mig. Jag blev förvånad av den mix av nationalliteter bland de som jobbar på restaurangen.
- Shira - ägaren av restaurangen, från Kurdistan. Gillar att skämta och lagar väldigt goda pizzor.
- Dorota - managern, från Polen. Jobbat i restaurangbranschen i 15 år och kan sina viner.
- Omar - servitör, från Kenya. Har det underbaraste skrattet som alltid sprider värme och kallar alla för darling, love, babe.
- Marta - servitris, från Polen. Rolig, snäll och kör också mycket på darlin/hun/love-spåret.
- Mo - kock, från Oman. Vänligaste personen som alltid visar att han bryr sig och laga fantastiska pastarätter.
- Christi - kock (och servitör när det är mycket folk), från Rumänien. Lättar upp stämningen genom att sjunga och nynna, ibland It Must Have Been Love med Roxette (stor favorit!). Har tyvärr svårt att prata engelska men förstår bra!
- Anna - jobbar främst bakom baren, från Rumänien. Bastant kvinna med underbar humor och är ofantligt snäll. Även Anna har svårt att formulera sig på engelska så det tog lite längre innan jag lärde känna henne.
- Marillo - servitris, från Grekland. Hjälpsam och rolig, men lämnade tyvärr restaurangen efter mina två första veckor.
- Elena och Alina (??) - diskare (och hjälper till allmänt i köket), jag tror att de är från Italien. Har väldigt svårt med engelskan så jag har inte pratat så mycket med dem, tyvärr. Men de är hjälpsamma och snälla, något man inte behöver språk för att förstå.
Mo är duktig och stryker sina egna byxor!
Maten
Åh gud, så mumsig mat! När jag jobbade fick jag givetvis gratis mat. Gratis restaurangmat i princip varje dag - inte helt fel! Som jag skrev är det en italiensk restaurang så det är mycket pizza och pasta på menyn, men där finns även kött och kyckling som också är helt ljuvliga (enligt vad jag har hört). För kyckling var vi tvugna att betala £2 (en hel förmögenhet, jag vet) så det åt jag bara en gång, men oj vad gott!
Det är alltid mer folk på lunchen än på kvällen vilket beror på luncherbjudandet för en trerätters middag för £4,95 (ca 65 kr). Måndagar och tisdagar gäller det här erbjudandet hela dagen, onsdag till lördag mellan 12-17.
- Minestronesoppa eller Potato Skins (typ friterade potatisskal)
- Vilken pasta eller pizza som helst från den vanliga menyn
- Kaffe, te eller glass
Bästa pizzan med svamp och pesto!
En typisk dag
Ibland började jag kl. 10 med att dammsuga hela restaurangen, moppa helarestaurangen, kolla över toaletterna, tömma soptunnorna och stryka dukar. Förhoppningsvis hann jag med allt på två timmar innan restaurangen öppnade. Vissa dagar fick jag mer att göra till exempel att tvätta alla stolar eller att stryka kockarnas och servitörernas kläder... Tre timmars jobb när restaurangen väl öppnat och sedan en rast mellan 15-17 för att sedan jobba tills restaurangen stänger någon gång mellan 20-22 (eller 24 om man har otur!).
Oftast började jag dock kl. 12 när restaurangen öppnar. Jag tog dryckesbeställningar, serverade mat och tömde borden till ca kl. 15. När Anna (som oftast började kl. 10) tog rast tog jag oftast över baren för två timmar. Började jag kl. 12 har jag ingen rast, men finns tid får jag en lunchrast på 15-20 minuter mellan 15-17.
En VÄRSTA dag
Lördagen den 9 maj var den värsta dagen. Jag började kl. 12. Solen sken och jag var på gott humör. Gick in på restaurangen och sa glatt "Good morning, everyone!" Tre personer bakom baren; en svarade med ett platt "Hey." Direkt förstod jag att den här dagen kommer bli skit. Vi hade inte öppnat än och de mest erfarna var redan stressade. Hur skulle jag klara det här?
Direkt när vi öppnade stormade folk in och det forsatte på samma sätt fram till kl. 22, när det började lugna ner sig. Vi lämnade restarangen strax innan midnatt. Då hade jag jobbat i tio timmar utan att ha haft tid för att äta något, gå på toaletten eller ens sitta ner för en sekund. Fick påminna mig själv flertalet gånger om att stanna upp för en sekund och ta ett djupt andetag.
Anna precis innanför entrén
