Ett litet äventyr

Färglagd 2015-04-14

Söndagen den 5 april till torsdagen den 9 april var jag ute på ett litet äventyr på egen hand. Jag tog mig västerut från Glasgow och upptäckte den ena vackra platsen efter den andra.

Söndag 5 april

Glasgow - Port Glasgow - Gourock - Dunoon

Jag startade med att ta tåget från Glasgow mot Gourock, men gjorde ett litet stopp i Port Glasgow. Steg av tåget endast vetande att det någonstans längs vattnet fanns ett litet slott. Jag möttes av dis, dis och dis. Hade hoppats på soligt och fint väder så jag kunde njuta av och fota av utsikten, så till en början med blev jag lite besviken. Men jag hittade den ena effektfulla miljön att fota efter den andra. Och utan att jag märkte det var himlen helt plötsligt blå! Slottet gick jag aldrig in i då jag var snål inte ville betala inträde,men en härlig promenad blev det längs vattnet. Port Glasgow är en av mina favoritplatser i Skottland än så länge just av den anledningen att jag inte väntade mig den skönhet som jag faktiskt fick uppleva.

Sedan tog jag tåget sista biten till Gourock. Där hittade jag en bänk där jag njöt av min lyxiga lunch bestående av mackor med salami, gurka och tomat. Vad jag inte insåg när jag satte mig ner var att skulle sitta kvar där i drygt 90 minuter. Efter att jag hade ätit satt jag kvar, lät tankarna flyga hej vilt och njöt av solen och värmen och den utsikt som hade vågat sig fram efter all dimma.

Senare på eftermiddagen steg jag på en liten färja som skulle ta mig till dagens slutstation, Dunoon. Jag bodde på ett B&B i ett IKEA-möblerat rum. På kvällen gick jag ut på "stan" för att hitta något att äta och för första gången åt jag ensam på restaurang. "Table for one, please." "Oh." Bara smått awkward. Dagen avslutades med en härlig kvällspromenad medan solen närmade sig bergen och till slut försvann bakom dem.

Måndag 6 april

Dunoon - Inveraray

Måndagen började med att jag blev serverad en god frukost bestående av kokt ägg, flingor och toast. Planen för dagen var att 12.20 ta bussen till Ineraray. Problemet var att just denna förmiddag var det förbaskat kallt. Jag gick runt med min tunga ryggsäck och försökte hålla värmen uppe varvat med att hitta lä för att kunna sätta mig ner och vila ryggen.

Bussresan tog drygt en timme men kändes som mycket mindre. Jag förlorade mig själv i landskapet som fladdrade förbi utanför mitt fönster. Väl i Inveraray var det varmare och finare väder. Jag vet inte vad jag hade väntat mig av den så kallade staden, men den kändes väldigt liten och borde inte kallas "a town".

Varför tog jag mig just till Inveraray? Jadu. Jag hade läst att där fanns ett slott (chockerande!). Men inte just vilket slott som helst, utan ett slott som använts under inspelningen av ett av Downton Abbeys julspecial. Ja, jag fangirlade lite, men snål som jag är höll jag kvar i de nio punden och nöjde mig från att fotografera och beskåda från utanför staketet. Slog mig ner på en bänk och tog upp broschyren och föreställde hur det såg ut på insidan då jag läste om en annan sak. En kulle precis bredvid slottet som man inte fick missa om tiden fanns. Tid är något jag har väldigt mycket av så jag följde de blåa pilarna som ledde mig mot toppen och påbörjade min vandring/bergsbestigning.

Jag ska vara ärlig, det var ansträngande för min otränade kropp, men ångrar jag det? Nej. Skulle jag göra det igen? Ja. Om och om igen. Jag blev så paff av den syn jag möttes av. Alltså wow. Det finns inga ord för att beskriva det. Inte heller går det att fånga den rätta känslan på foto, men jag gjorde ett försök så att ni ska få se. Nu hade jag väldigt tur med vädret, vilket jag antar är en anledning till att jag kände som jag gjorde. På vägen upp mötte jag flera som var på väg ner och när jag nådde toppen var där ett par, men paret gick strax efter och jag var själv med mina tankar och utsikten. Tog snabbt några foton och lade mig sedan ner på gräset för att njuta till 100%. Där var jag i nästan en timme utan att någon annan tog sig till toppen. Tyvärr hade jag inte tagit med någon mat så när magen gav ifrån sig allt för konstiga ljud begav jag mig motstridigt neråt. Igen mötte jag flertalet människor, denna gång som var på väg upp.

Den natten hyrde jag ett rum hos en äldre dam, eller jag hade snarare en hel lägenhet för mig själv. Eget badrum, kök och vardagsrum med tv, dvd-filmer och en öppen spis (fejk, men ändå!). Men som ensam resenär höll jag mig på mitt egna, lagom stora sovrum.

Tisdag 7 april

Inveraray - Tarbert - (Claonaig) - Lochranza

Satt och njöt det sista av Inveraray i den kyliga morgonsolen innan bussen tog mig söderut mot Tarbert. Ännu en ”stad” som visade sig vara en liten fiskeby. Tarbert var fortfarande mysig med sin lilla hamn med svanar och vikingaskepp. De tre timmar jag hade att spendera innan jag skulle åka vidare med nästa buss spenderades lullande omkring i hamnen, upp till den lilla, lilla borgen som gav en fin bild av staden/byn från ett fågelperspektiv, genom gator och parker och givetvis hamnade jag även på kyrkogården. Det är någonting med kyrkogårdar som jag finner intressanta och rogivande. Nere i hamnen njöt jag av lite fish n chips, faktiskt den första fish n chips som jag ätit sedan jag kom hit.

Med buss tog jag mig sedan vidare till Claonaig (”Kloo-nik”), där färjan till Isle of Arran gick. Hade väntat mig ännu en liten ”stad” som jag kunde lulla omkring i och ta nästa färja, men när jag hoppade av bussen möttes jag av en busskur och… typ gräs och asfalt. Med andra ord INGENTING. Så det var bara att snällt gå på färjan som gick tio minuter senare och åka till Isle of Arran och Lochranza.

Enligt Google Maps ser Lochranza ut att vara en av de största städerna/byarna på ön. Vad möttes jag av här? Hus, typ trettio stycken. Inga affärer, ingen supermarket, inget. Jag letade upp det hostel jag skulle bo på, vilket inte var helt svårt, och checkade in. Jag gav mig ut på en kvällspromenad längs vattnet. I Lochranza finns en liten, gammal, förstörd borg som jag givetvis skulle besöka.

När jag gått genom hela byn, vilket faktiskt tog typ hela 30 minuter(!!), gick jag ner på den klippiga stranden och hittade en sten som var gjord för att just min rumpa skulle slå sig ner på den. Jag lutade mig bakåt och njöt av kvällssolen. Där satt jag och tänkte på allt och inget. Jag lät tankarna flyga hej vilt, något som har blivit en vana. När solen väl gått ner bakom Claonaig blev det snabbt kallt och med vantar på gick jag tillbaka till mitt hostel.

Onsdag 8 april

Lochranza - Brodick Castle - Brodick - Lamlash

Onsdagen blev inte riktigt som planerad. Jag hade tänkt hinna med att åka runt hela Arran men min rygg sa ifrån. Efter att ha burit min alldeles för tunga ryggsäck i flera dagar krävdes det inte mycket för att ryggen skulle klaga. Det blev istället att jag såg norra och nordöstra delen av Arran.

Redan innan klockan tio satt jag på bussen från Lochranza till Brodick där jag hoppade av några hållplatser tidigare för ett besök på Brodick Castle. Vacker trädgård med många blommor, som troligen är ännu finare senare i vår när allt är utslaget och träden är riktigt gröna. Insidan av slottet såg ut som ett slott, inget speciellt, men det var väl fint…

Bussen sista biten in till Brodick där jag köpte mig smarrig glass gjorde på Arran. Kände mig bara allmänt trött och bestämde mig för att åka till Lamlash där jag skulle bo på ett B&B. Lamlash ligger precis söder om Brodick och gjorde ett väldigt gott intryck på mig. Det äldre paret jag hyrde ett rum av var de bästa man kan tänka sig. Så välkomnande och trevliga. De sa att jag skulle känna mig hemma, använda vardagsrummet och köket som om det var mitt egna. Och det gjorde jag. Jag var hos dem i mindre än ett dygn, men det var det mest hemma jag har känt mig sedan jag lämnade Sverige. Jag satt och chillade och snackade med dem om en massa saker. Jättetrevligt! Antar att Sherie och Andrew var en stor anledning till varför jag gillade stället så mycket.

Jag tog mig en promenad för att se vad som fanns i byn och fann mig själv på stranden. Tog av mig stövlar och strumpor och gick barfota så jag kunde känna sanden mellan tårna. Härligt! Men insåg snabbt att det var kallt utan skor…

Torsdag 9 april

Lamlash - (Brodick) - (Ardrossan) - Glasgow

Sista dagen på mitt lilla äventyr började med en gigantisk frukost. Flingor med mjölk och toast med marmelad i olika smaker. Sedan kom tallriken. Tallriken med stekt ägg, korv, tomater, champinjoner och blodkorv. Oj oj oj, behövde inte äta mycket till lunch den dagen…

Packade mina väskor, sade adjö till Sherie och Andrew och gick till stranden för att ta in det sista av platsen innan bussen gick till Brodick. Från Brodick gick färjan till Ardrossan som ligger på fastlandet. Färjan tog en timme, tåget till Glasgow tog nästan en timme. Det kändes bra att vara tillbaka i Glasgow där jag hittar utan att behöva ta upp kartan.

Skottland
Kommentera